Vi går mot årets mörkaste månad och det kunde inte kännas mer. Jag befinner mig i en kris som jag inte vill prata om här, räcker att jag har mina fina och närmaste vänner att ventilera mig för. Vet inte vad som händer. Vet bara hur jag känner, hur jag mår och att jag inte kan annat än hoppas och önska att allt ska lösa sig och bli bra igen. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till om jag för alltid sabbat det bästa som någonsin hänt mig.

Efter att ha jobbat öppning idag blev det i alla fall en sväng på stan. Fika och lite välbehövlig engelskaträning tillsammans med Amy på nya stället i Up2. Galet vad jag tycker att jag tappar engelska hela tiden, men man använder den väl helt enkelt för lite? Har faktiskt anmält mig till en kurs på universitetet efter jul, kanske inte vore så dumt!? Efter fikat kikade vi även in Scorett, nya skobutiken i Up2. Jag unnade mig ett par sköna höstkängor, kändes som jag förtjänade dem. Ja, lite shopping kan faktiskt hjälpa en heldeppig tjej.



Därefter har telefonen gått varm hela eftermiddagen. Sunday League premiär NU på söndag tydligen, massor som måste fixas och det måste fixas NU. Börjar nästan ångra mig att jag tog på mig ansvaret för alltihop, men listan på övertaggade spelare har idag gått från 9 till 15, så jag tror det här kommer ordna sig och bli hur kul som helst. Träning imorgon!

Dagens mest positiva var ändå när jag gått igenom och betalat månadens hög med räkningar - som jag faktiskt gruvat mig för. Hur skönt är det inte att efteråt kunna känna: Var det verkligen allt? Nu ska jag försöka sova. Även om jag inte vill inse det själv, så tror jag att jag har passerat gränsen för "övertrött" för länge sedan. Har fortfarande 6 arbetsdagar framför mig och det sista jag vill ha nu i höstmörkret är en förkylning.

Så tack och hej för den här gången!