Terrordådet
Hej på er.
Måste skriva och berätta lite om denna tragiska och mörka dag i Oslo stad. Oslo, en trygg och fin stad - ikke sant?
Sitter just nu och följer presskonferansen och nyhetsuppdateringarna på TV. Om dagens händelser - det stora terrordådet. Först en bombning mot Regeringskansliet i centrala Oslo och sedan en helt galen skjutning mot ett politiskt ungdomsläger på en Ö strax utanför Oslo. Just nu har 7 döda och minst 14 skadade bekräftats i bombdådet, från skjutningen finns det ännu inga officiella, bekräftade siffror. Men det befaras vara ett stort antal ihjälskjutna ungdomar. TV-bilder har visat hur ett 20-tal ligger livlösa längs strandkanten. Många ungdomar ska ha simmat ifrån ön i ren panik, många saknas också ännu. En man, en 32-årig norsk man, har gripits - misstänkt för båda dåden. Vad finns det för sjuka människor? Hallå?! Hemska, hemska värld.
Lider med alla skadade. Lider med alla omkomna och ja, framförallt deras anhöriga & sörjande. Tänker på alla chockade, rädda och oroliga, alla som fortfarande inte vet! Tänker på alla föräldrar som har sina barn där ute på ön och bara väntar på besked. USCH.
Jag och Linda mår båda bra. Alla jag känner här i Oslo är trygga och mår bra. Men ja, då hade man upplevt ett terrordåd också. Tillräckligt nära för att chockas, beröras - men tack och lov också tillräckligt långt ifrån för att inte fysiskt skadas.
Allt var som en vanlig fredag. Började jobba kl. 14:30 och det var en ovanligt fartfylld eftermiddag på jobbet. Fredag eftermiddag, regn ute - folk söker sig in i köpcentren. Jag stod precis i kassan och skulle ta betalt av en tjej när det small till. "BOOOOM". Har aldrig varit med om liknande. Vad hände nu? Tittar runt, hela kön, folk runt omkring, folk i butikerna mitt emot - alla tänker samma sak; "Vad i hela världen hände nu?" Kändes som att hela Byporten lyftes en decimeter från marken. Mitt hjärta började slå både hårt och snabbt & hela kroppen blev som spaghetti - klart påverkad av smällen. Men det kändes inte som ett jordskalv.
Min första tanke var istället att en T-bana hade krockat under oss. Det hade också varit tragedi! Sprang bak till vår butikschef Regina och vi ville såklart alla, så snabbt som möjligt ta reda på vad som skett. Folk började springa runt som yra höns, väktarna löpte upp och ner - hungriga människor stod kvar i kö hos oss. Plötsligt ringer telefonen och vi får höra att en byggnad på storgata exploderat. STORGATA. Vi har en annan BIT-butik på Storgata. Jag dog där och då!
Regina sprang direkt ut för att kolla läget. Herregud, om vi kände smällen så, hur hade det då gått med vår butik och våra arbetskamrater där?! :S Jag ser att butiker runt om i centret börjar stänga, så går ut och pratar med en av väktarna för att få koll på läget. Ringer Regina igen och allt jag hör i luren då är sirener. Brandbilar, ambulanser, polisbilar, ett enda surrande. Jag får i alla fall order om att fortsätta hålla butiken öppen och i bästa möjliga mån försöka behålla lugnet & fokus ibland personalen. En tjej som slutat tidigare, kommer inspringandes och säger "Alltså det är helt sjukt där ute. Hallå, ni måste ju ut härifrån!" Lätt att behålla lugnet då? 15 min senare får vi i alla fall besked om att stänga butiken och bara utrymma så fort som möjligt.
Väl på utsidan möttes jag av en del obesvarade sms & samtal på mobilerna. Nyheten hade hunnit nå Sverige! En del som bara ville checka att jag var ok. Johanna som jobbar på GP och ville ha info (Hon reser för övrigt hit imorgon för att jobba med detta). Och så pappa:"Hej. Hört nån smäll idag? <3
Allt var som en vanlig fredag. Började jobba kl. 14:30 och det var en ovanligt fartfylld eftermiddag på jobbet. Fredag eftermiddag, regn ute - folk söker sig in i köpcentren. Jag stod precis i kassan och skulle ta betalt av en tjej när det small till. "BOOOOM". Har aldrig varit med om liknande. Vad hände nu? Tittar runt, hela kön, folk runt omkring, folk i butikerna mitt emot - alla tänker samma sak; "Vad i hela världen hände nu?" Kändes som att hela Byporten lyftes en decimeter från marken. Mitt hjärta började slå både hårt och snabbt & hela kroppen blev som spaghetti - klart påverkad av smällen. Men det kändes inte som ett jordskalv.
Min första tanke var istället att en T-bana hade krockat under oss. Det hade också varit tragedi! Sprang bak till vår butikschef Regina och vi ville såklart alla, så snabbt som möjligt ta reda på vad som skett. Folk började springa runt som yra höns, väktarna löpte upp och ner - hungriga människor stod kvar i kö hos oss. Plötsligt ringer telefonen och vi får höra att en byggnad på storgata exploderat. STORGATA. Vi har en annan BIT-butik på Storgata. Jag dog där och då!
Regina sprang direkt ut för att kolla läget. Herregud, om vi kände smällen så, hur hade det då gått med vår butik och våra arbetskamrater där?! :S Jag ser att butiker runt om i centret börjar stänga, så går ut och pratar med en av väktarna för att få koll på läget. Ringer Regina igen och allt jag hör i luren då är sirener. Brandbilar, ambulanser, polisbilar, ett enda surrande. Jag får i alla fall order om att fortsätta hålla butiken öppen och i bästa möjliga mån försöka behålla lugnet & fokus ibland personalen. En tjej som slutat tidigare, kommer inspringandes och säger "Alltså det är helt sjukt där ute. Hallå, ni måste ju ut härifrån!" Lätt att behålla lugnet då? 15 min senare får vi i alla fall besked om att stänga butiken och bara utrymma så fort som möjligt.
Väl på utsidan möttes jag av en del obesvarade sms & samtal på mobilerna. Nyheten hade hunnit nå Sverige! En del som bara ville checka att jag var ok. Johanna som jobbar på GP och ville ha info (Hon reser för övrigt hit imorgon för att jobba med detta). Och så pappa:"Hej. Hört nån smäll idag? <3
Linda ringer och säger åt mig att gå hem. Det gör jag också. Bara efter 50 meter ser jag avspärrningarna. Då kommer chocken ordentligt. Shit.
Precis här stod jag när Johanna ringde mig. Bakom mig har jag Byporten, där jag jobbar. Framför mig har jag Storgata (tvärgatan som bussen kommer ifrån och där vår andra BIT-butik ligger). Mellan husen till vänster om bussen är det avspärrat, och ovanför husen, längst bort kan man skymta de tre översta våningarna av Regeringsbyggnaden. Syns inte så bra på den mörka bilden, men från där jag stod kunde man enkelt se att samtliga fönsterrutor var utblåsta av explosionen. Det var som på film. Med gråten i halsen försökte jag beskriva allt jag upplevt för Johanna.
Överallt längs gatan där jag gick låg det glas efter trasiga fönsterrutor. Detta på ett annat köpcenter säkert 800 meter från den byggnad där explosionen ägt rum. HELT SJUKT vilken kraft.
Vet inte hur jag ska sammanfatta alltsammans, avsluta detta inlägg. Känns bara sjukt. Tragiskt! Sådant här ska inte få hända. Nu ska jag ta mig en dusch i alla fall och inta sängen. Blir jobb imorgon, på Match. Tanken var att jag skulle spendera helgen på BIT, men Byporten håller fortsatt stängt. Det förstår väl jag när gatorna och området runt om ser ut som rena Bagdad. Vi ska vara glada för att vi lever och mår bra! Gud vet vad som inträffa.
Puss, godnatt & kärlek till er alla. Ta hand om er!
