Den mörka helgen lider mot sitt slut.
Idag har jag jobbat i 11 timmar. Från öppning till stängning, med start halv nio imorse. Var helt dött med kunder fram till 14-tiden då det kändes som att folk började vallfärda både till & förbi oss. Förklaringen var nog den stora minnestund som hölls i domkyrkan här i Oslo idag och avslutades ungefär vid den tiden. Många, många människor bar på buketter och blomster. Var lite svårt i vissa lägen att veta hur man skulle bete sig och prata till kunderna. Man är ju van vid att bara lägga på leendet, vara go & glad och prata på om det mesta - men tänk om den här kunden faktiskt gått miste om någon väldigt nära? Känsligt.
Faktum är ju att det är otroligt många som har mist någon. Vi var endast tre personer på jobb idag och båda de andra tjejerna kände folk som blivit skjutna på ön. Mer eller mindre nära bekanta. Och bekantas bekanta. En av tjejerna var till och med medlem i ungdomspartiet och skulle ha befunnit sig där ute på Utøya, om det inte varit för att hon skulle jobba hela helgen. Tänk vilka tillfälligheter?! Hade hon haft den här helgen fri hade hon varit där - kanske död! Hemska, hemska tanke.
Går inte att tänka nog på det som hänt, går inte att prata nog om det som hänt. Går inte att läsa nog om denna människa som är sjukare än alla andra sjuka människor på denna jord (som en person rätt bra beskrev honom). Hur han under flera år har planerat detta osv. Fortfarande ofattbart för oss alla!
Nu tänkte jag avsluta den här helgen på ett ljuvligt sätt. Blir frukt och senaste avsnittet av One three hill (har gråtit GLÄDJETÅRAR) till det tre dagar på raken nu. Dessutom ska hemresa bokas. Om exakt en vecka har jag nämligen tagit mitt pick & och pack och dratt serni. Känns också lite sjukt!
PUSS
