Varför kan jag aldrig, och då menar jag aldrig, säga något förutom sanningen? Låter som det skulle vara en positiv egenskap att vara ärlig, men nä, jag tror bannemig inte att det är det alltid. Jag tror inte att jag kommer få det här jobbet, och det är helt och hållet p.g.a min ärlighet. Samtalet började bra, hon tyckte precis som jag att det vore helt perfekt eftersom jag bara kunde peka ut genom fönstret och visa när hon frågade vart jag bodde.

Hon förstod att jag inte kom härifrån och jag berättade lite kort att jag var svenska och av vilken anledning jag var här. Men så frågade hon plötsligt hur länge jag hade planerat att stanna. Jag blev lite ställd, funderade och tvekade någon sekund innan jag svarade: juni. Då la jag ändå till en månad eftersom vi egentligen har bokat biljetter hem till den 10:e maj. Då blev hon genast osäker och sa att de ville anställa någon som ja, helst kunde jobba åtminstone några år framöver. Immer. Jag drog då till med att "ja, men kanske att vi stannar till hösten i alla fall.."! (Även fast jag vet att det aldrig kommer hända) Hon såg sådär övertygad ut. :/

Försökte i alla fall få henne förstå hur viktigt det var för mig det här jobbet. Så vi får väl se, även om det just nu känns som att oddsen är låga att de väljer mig. VARFÖR sa jag inte bara att vi var här tills vidare? Känner mig rätt irriterad på mig själv nu, inte minst efter att Mattias kommenterat och påpekat att det faktiskt var rätt dumt gjort att berätta att vi snart skulle hem. Frågan är ju om jag verkligen kan gå runt och hata mig själv för att jag varit ärlig?

P.g.a den här "arbets-grejen" har ju min löprunda blivit framskjuten till ikväll också, puh... Har dock ägnat senaste två timmarna framför spisen och ugnen (bakat både bröd och mjuk pepparkaka), så jag känner mig rätt uppvärmd - ska bli skönt att ta sig ut. Men tillbaka på ruta ett vad gäller jobb. Ska visserligen jobba imorgon och fredag för Mattias som åker till Sverige och senare Finland.

NU --> löpning, core & rumppass :) SEN --> Fika och mys i TV-soffan. Hejdå!