Jag är så glad. Livet leker. Ibland.
Men jag körde vilse nanting idag. Det där om kartläsning var bara påhitt, hade inte ens en karta i bilen. Hade däremot fått en utmärkt vägbeskrivning hur jag skulle köra. Autobahn mot Zürich, avfart 46 mot Olten osv, första höger i rondellen, nästa rondell skulle jag nästan köra varvet runt, sedan höger. Där skulle det finnas en parkering där Olle skulle plocka upp mig och ge mig skjuts sista biten. SKITENKELT. Jag hittar dit lätt som en plätt, ser Olle stå och vinka åt mig på parkeringen, men så PLÖTSLIGT råkar jag svänga ut lite för tidigt i rondell nr två och åker rakt ut på autobahn igen. Jag tvärbromsar, se bilar komma bakom. Faaaaan.
...Så jag åker ut på autobahn igen, bara att vända? Det är nog faktiskt lättare i verkligheten än vad det var/är för mig. Jag hamnade - ja, bara Olle vet var. Klok som jag är bestämde jag mig dock för att stanna innan jag hamnade allt för långt ut på vischan. Ringer Olle och säger; "Jag är på McDonalds i Olten." "Okej, jag kommer och hämtar dig". Jag står ute på parkeringen och svär över mig själv, ser Olles bil köra förbi på en "storväg" bredvid. Men han kommer aldrig. Till slut ringer jag igen. "Hur går det?" "Ja, såg du mig nu? Jag är vid McDonalds. Är du verkligen säker att du är i Olten?" "Jag har aldrig varit i Olten, inte vet jag!"
Harregud. Tack och lov så lyckades Olle hitta mig till slut och tur var det också att vi var ute i god tid för att hinna till matchen. Mattias lag vann med 3-7. Bra bra. För att fira har vi varit ute i Solothurn en sväng och jag har även varit på Palm bar för första gången (en bar alldeles här bredvid). Mycket trevligt.
Imorgon blir det Italien. Milano. Tre och en halv timmes bilresa. Cirka. Vi måste åka vid tio-tiden. Så godnatt nu!