Det kanske finns en Gud i alla fall. Skämt åsido, hehe, men nästan så kände jag idag :P Precis som jag förmodade så fick vi besked att vi skulle öka på dosen fys och kondition efter helgens cup. Skulle dra igång med löpning utomhus ikväll var det tänkt. När jag vaknade i morse och gick iväg till jobbet klockan halv nio - efter för få timmars sömn, i för lite kläder och i för många minusgrader, så kände jag bara: Jag vill inte. Jag vill inte. Jag VILL verkligen inte. Jag såg det framför mig: snö i oändlighet, mörkt, kallt. Intervaller, flåsande, snor som rinner, motvind, mjälthugg, ryggen som gör ont, kalla fötter och händer, blöta kläder, för lite vila osv. Jag vet, det ger mig såå mycket tillbaka sedan när jag orkar mina 90 minuter. Men näe. Tack men nej tack. Idag var inte dagen helt enkelt.

Väder-guden var i alla fall med mig och löpträningen blev inställd efter att köldgränsen på -10 nåtts. YES! Istället åkte jag hem till Storsandsjön för att fira min kära mamma som fyllde år idag. Det riktiga firandet är egentligen inte förrän imorgon kväll, men när pappa ringde och sa att han hade beställt en smörgåstårta så såg jag ingen anledning till att stanna kvar i stan :D

En glad mamma på födelsedagen :) Blommorna fick hon av sin snälla dotter!

Imorgon har jag en ledig dag och den spenderas inte helt ovanligt här i SSS alltså. Jag tänkte att jag skulle försöka ta igen kvällens tänkta löpträning. Förhoppningsvis lyser solen och jag känner mig allmänt mer motiverad att motionera. Ska nog "scrapbooka" lite med Emelie också som numera är hemma om dagarna med sin smällfeta mage. Den hade visst ökat fem cm på tre veckor i omkrets! Kan inte förstå hur hon ska kunna "hålla ut" till slutet på april/början av maj om bäbisen fortsätter växa så här :P

Ska sova nu, mycket och länge. Skönt :)