Fortfarande yr i luvan.
En morgontrött Ekman går runt och sjunger "..jag är en tulepan, på bemärkelsedan..". Inte bara en gång heller, kanske tio. Till slut säger Linda, som trots allt känt igen sången: "men vänta nu, sådär går den ju inte?"
HAHA.
Nu ska jag gå och hälsa på Madde och Ante som tydligen inte bor långt härifrån! :)
