Fortfarande yr i luvan.

En morgontrött Ekman går runt och sjunger "..jag är en tulepan, på bemärkelsedan..". Inte bara en gång heller, kanske tio. Till slut säger Linda, som trots allt känt igen sången: "men vänta nu, sådär går den ju inte?"

HAHA.

Nu ska jag gå och hälsa på Madde och Ante som tydligen inte bor långt härifrån! :)

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback