Det här är lätt det värsta jag upplevt i baksmälle-väg. Har aldrig mått så dåligt och så länge! Känner fortfarande för att bara hänga mig över toaletten och spy. Trodde att jag skulle göra bort mig totalt på middagen hos Alex och spy upp racletten över matbordet eller liknande. Tack gode gud så klarade jag mig undan från det! Värre var det på vägen dit. Hade beslutat med Evi att vi två skulle mötas vid klubbhuset i Kirchberg där vi har vår hemmaplan. Samtidigt som jag kör in på parkeringen där så känner jag bara hur jag måste kräkas. (Okej, jag skulle antagligen inte ens ha satt mig i en bil idag) Börjar leta efter plastpåsar eller liknande samtidigt som jag lyckas parkera. Får panik, hittar ingen plastpåse och det är alldeles för långt till toan. Var olyckligtvis match där också och halvlek, så jag var inte direkt ensam på parkeringen. Funderar på att sätta handen över munnen och springa till toan, men så ser jag en tjej i mitt lag komma gåendes därifrån - skulle aldrig klarat att öppna munnen och hälsa på henne. Så jag slänger mig ur bilen, kastar mig runt huven och spyr på huk gömd bakom bilen. På parkeringen. Snyggt.

Efter detta mådde jag ändå lite bättre och klarade middagen galant även om jag inte hade världens matlust. Det var tur. Jag trodde att det bara var jag Evi och Alex som skulle äta, men hela Alex familj var där och de hade dukat fram rena finmiddagen och arrangerat allt enbart för min skull! Väldigt trevligt och fint gjort tycker jag :)

Nu blir det sova sova sova i förhoppning om att Wiler-bussen tar sig fram i bra fart i natt så Mattias kan komma hem och väcka mig imorgon bitti :) Jag längar efter honom så jag tror jag dör.

Nattinatt!