Låter tragiskt, men det är väl så det är. Livets gång. Föds man så dör man, förr eller senare. I måndags blev jag faster till lilla Alice. Nu har jag precis kommit hem från min egen faster Lisettes begravning. Hon avled hastigt och plötsligt i en hjärtinfarkt för snart tre veckor sedan. Endast 58 år gammal. Som prästen sa idag; Gränsen mellan liv och död är lika tunn som en hinna. Ena dagen kan man vara livs levande, nästa dag är man död. Man vet aldrig vem som står näst på tur att gå dit vi alla ska gå. Det är skrämmande.

Jag som annars gråter lika sällan som Liverpool vinner ligan grät tills tårarna tog slut idag. Det gör så ont att se så många sörjande människor samtidigt, särskilt när det är familj, släkt och vänner som berörs. Nu har jag varit på lika många begravningar som bröllop i mitt liv. Jag hoppas att det blir fler av det senare i framtiden!
Jag kommer aldrig glömma dig, faster Lisette. Vila i frid.

---

Livet går trots allt vidare för oss andra. Fredag idag. Helgen ser ut som följer:

Ikväll: Jobb 17-22.
Lördag: Hemmapremiär på Umedalens IP mot Mariehems FF. Klockan 15 smäller det! Bortapremiären gick inte som vi tänkt oss, får se till att prestera bättre nu på hemmaplan!
Direkt efter matchen bär det av med taxi till Sörmjöle där det blir personalfest med Sibylla-gänget.
Söndag: Jobb 08:30-15. Därefter efterlängtad söndagsdejt med Malin :) Titt på hennes (och Johans) nya lägenhet. Öppning av födelsedagspresent i efterskott samt slingning av hår.

---