Känner plötsligt av ensamheten.

Nu känns det som jag bloggar bara för att jag inte har så många andra här att vända mig till. Men, JAG LYCKAS INTE LÅSA YTTERDÖRREN. "Jucka lite på nyckeln", sa Mattias. Det har jag gjort! Om och om igen har jag gjort det. KUL att vem som helst bara kan vandra in här i natt. Sannolikheten är väl inte särskilt stor men, gud vet vad som kan hända. Tryggheten känns en bit bort just nu. Jag får gömma mig under täcket och hoppas att ingen ser mig. Huvvaligen.

Underbart var det iaf att läsa det här: :D

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback